Det går så himla bra för mej med mina nyårslöften. Jag måste säga att jag trodde jag skulle misslyckas direkt, men nu är jag så inspirerad av mej själv som har klarat av att inte äta godis på 23 dagar! Jag funderar på att utöka en del av nyårslöftet. Cola och choklad är en daglig vana och min stora last här i livet, men nu överväger jag att förlänga löftet ang. godis o läsk fram till den 24 mars. (24 mars utgår mitt idag inköpta gymkort)

Det här löftet är otroligt motiverande, men frågan är om det är realistiskt? Åå. Jag som dricker cola till allt. När jag och Martina var i Paris så fick hon inte gå in i alla coola butiker för jag ville ha en cola i korvkiosken. Inge louis vuitton här inte. Förlåt Tini för att du inte fick gå in de butikerna när vi promenerade på Champs Élysées. Jag ångrar mej idag. Nästa gång ska jag köpa något fint åt dej från vilken butik du vill. Jag längtar.

Nu har jag bestämt mej för att inte inte äta godis eller dricka läsk förrän tidigast den 24 mars 2012. Klarar jag detta så kommer jag vara så himla stolt över mej själv! Önska mej lycka till.

Alltså. Kolla in himlen. Jag döööööör så vackert!!

alla bilder är fotade med iPhone 4S

Nu far jag hem till byn i norr för total avkoppling. Jag längtar efter familj och vänner!

Jag fick ett Nintendo Wii med alla Super Mario spel genom tiderna i julklapp av Richard. Så ni kan ju bara gissa vad jag sysslar med en iskall ledig söndag som denna. Under hela min uppväxt i byn så ägnade jag och en vän (johanna, host host) varenda lediga sekund åt Super Mario. Vi var stenhårda med regler och hela kittet. Superseriöst. Det var mycket roligare än pojkar o annat trams. Tack älskling för den fina julklappen! 1up.

Igår när jag kom hem från jobbet så väntade ett brev från neurologkliniken på Karolinska sjukhuset här i Huddinge.. Åå gud. I somras lades jag in på Karolinska för huvudvärk och gjorde diverse undersökningar, bland annat två st i magnetröntgen för hjärnan och hjärnstammen. Förändringarna i hjärnan har nu äntligen visat sej vara helt ofarliga utan nån som helst betydelse i form av en cysta. SÅ JÄVLA SKÖNT. Fyndet är godartat och jag kommer i framtiden att läggas in årligen för att utesluta att förändringen inte ökar i storlek. SÅ JÄVLA SKÖNT. Gud. Andas.

Med andra ord kan man säga att året inte kunde börja bättre, vilken enorm lättnad att kunna släppa det där once and for all.

Nu till mina nyårslöften! Jag är så taggad! Jag har aldrig haft några nyårslöften tidigare så det här känns grymt.

1. Jag ska inte köpa utemat under hela januari
2. Inte äta godis under hela januari
3. Inte dricka alkohol under hela januari
4. Jag får endast använda rulltrappor i pendeltågstationer/tunnelbanor om det inte finns riktiga trappor under minst ett helt år, annars finns ingen anledning att trängas med stressade människor
5. Bli en bättre människa och tycka om allt o alla

Min kost består av utemat och marabouakor. Det syns inte på utsidan tack o lov men det känns på insidan, så nu ska det bli förändringar till det bättre och jag är sjukt laddad. Som inspiration tänker jag klicka hem en ordentlig kokbok. Click click yum yum. Heja mej!

Hello friends and family.

Här i Stockholm pendlar det mellan 0-10 grader varmt regn och sol. Majoriteten av folket jag pratar med känner sej nöjda med den snöfria vintern. Men inte jag. Jag finner det dock ganska underhållande att verksamheten fungerar som om det vore snökaos i vanlig ordning. Pendeltåg och lokaltrafik fungerar inte som sej borde, traktorer går på högvarv utanför våra fönster och fåglarna har flytt söderut. Jag är nog trots allt inte ensam om att sakna den finaste årstiden.

2011 lider mot sitt slut och jag måste säga att jag är mycket nöjd med året som har varit. Många pusselbitar har fallit på plats och lugnet börjar infinna sej. Mitt liv står trivsamt stilla efter några år på flykt, jag trivs med att ha tid på mej att se mej omkring i liven som vi lever. Människor slutar aldrig förvåna och det är otroligt underhållande att bara se på.

Mina förhoppningar inför kommande år är att inte spendera 14 timmar om dagen 5 dagar i veckan hemifrån, på jobbet, utan i stället lägga lite mer tid på mitt hem, min familj och mina vänner. Jag ska ta hand om min stackars själ genom att koppla av och koppla bort lite.

Jag och Richard spenderar kvällen hemma i lugnan ro, jag har köpt nya pyjamasbyxor kvällen till ära och kan nog säga att jag med dessa klär mej i den skönaste nyårs-outfiten av oss alla. Nu väntar mexikansk mat, tvspel och skumpa. Skål och gott nytt år!

2012 kommer att bli det bästa året någonsin!

alla bilder är fotade med iPhone 4S

För ett år sen var det full vinter i byn. Idag syns inte en snöflinga till och hösten är vackrare än nånsin. Igår morse hoppade mormor och morfar in i husbussen för att bila genom Europa ner till Spanien och stannar över vintern (inte ett dugg avis)
Jag hoppas på att få komma ner o hälsa på dem till våren. Campa i Spanien vore nått.

Hjärtat slog en volt och lyckan var total när jag hittade inte bara en, utan fem basketkorgar i Rådsparken. Härliga höst!

“Jag har en TV”

Just nu har jag och min nya tv ett avvaktande förhållande till varandra. Den finns där, men den märks inte. Jag förstår inte riktigt vad jag ska med en tv till. Men en sak har jag förstått och det är känslan av maximal avkoppling och vardagslyx efter en lång dag på jobbet. Det är lyx att sitta framför tvn en halvtimme eller två innan det är kväller. Åå gud så skönt.

Tvbänken var sånt himla fynd på MIO att jag smäller av. Den prissänktes till 1700 kr från 4900 kr efter lyckade förhandlingar! Jag vill typ sova på tvbänken för jag är så nöjd. Hur som helst känns det skönt att ha tillgång till en tv efter alla dessa år (“,)

Först ut att berätta hur många gånger jag har använt ordet TV i detta inlägg bjussar jag på en bira. Good luck and skål!
UPDATE 23:50 Ölgissningen är avslutad. Grattis älskling du vann.

“Jag har ett kök”

Jag har levt med kokvrå av det minsta formatet i ca 1 år, sanna min uppskattning för ett riktigt välformat kök. Mina damer och herrar, ett köksbord, en riktigt spis, ett normalstort kylskåp och en extra bänk för bakning. Hallelulja. Hemmafrun i mej vet inte riktigt hur hon uppföra sej. Ska jag baka bullar? Ska jag fylla kylskåpet med färskvaror? Ska jag sova på köksbordet? Vad fasen gör man med ett kök!?

Köksbord + stolar var från början svarta med vita dynor, men jag har målat om det och klätt dynorna i en enkel grå färg. Det luktar fortfarande målarfärg men så vackert det blev. På den vita hyllan skymtar ni chopsticks inköpta från en kinesisk marknad och fina ljuslyktor (TACK Malin) . Vi har morgonsolen rakt in på frukostbordet och njuter i fulla drag av att kunna sitta vid ett bord och äta. Fint.

Trots mina 23 år på nacken så är detta första gången jag får inreda ett hem från scratch i Sverige. Min orutinerade flummiga stil matchar inte riktigt Richards stilrena smak med apple och raka linjer. Men jag smyger fram lite grejer här och var (som till ex. välkommen-skylten på dörren) Ett annat trick: Köp din man en flaska whisky och lägg fram ditt önskemål lite snyggt =
Done deal. Skämt osido. Det bästa med att bo med Richard är att han är överallt även om han inte är här.

Jag kan inte beskriva hur glad jag är över att faktiskt ha ett helt vanligt fungerande kök.

/Berg, som tycker att det just nu är roligare att handla mat än skor

Ibland hör jag inte av farsgubben på väldigt väldigt länge, sen helt plötsligt dyker det bara upp något som denna. A gigantic pen. Jag har inte tidigare förstått varför man säger kulspetspenna men nu gör jag det! (höhö) Tack pappa! Den här pennan som jag först trodde var en batong (varför skulle pappa ge mej en batong?) – kommer att komma väl till hands.

För övrigt är pennan enorm.

För övrigt x 2 så har vi äntligen (äntligen äntligen äntligen) efter mycket om och men fått tag på en första-hands-läganhet i Stockholm! Även fast stan är överskattad, överbefolkad och kanske lite för liten för att räknas som stad så känns det SKÖNT att inte behöva flytta nån annan stans. Flytten går av stapeln omgående (hoppas hoppas hoppas) så numera tas all min lediga tid upp av inredningsplanering och liknande. SÅ JÄKLA ROLIGT. Stackars Richard. Hoppas han kommer att tycka om mina idéer. Man kanske lär sej om man inte har några andra alternativ (“,) Huddinge C här kommer vi.

För övrigt x 3 så åker jag förhoppningsvis hem till byn sista vecka i September. Känner mej lite sugen på en “lyxig” vinkväll med tjejerna och nån joggingtur upp&ner för Kungsberget. Jag längtar galet mycket efter min familj och mina vänner. Och lite skog. Natur är det minsann brist på i Stockholm.

För övrigt x 4 vill jag tipsa om 2 SJUKT bra böcker! Vecka 36 och Istället för dig. Den första handlar om en gravid kvinna som blir kidnappad och inlåst i en källare där hon ensam tvingas föda sitt barn som sedan kidnappas. Den andra är en rysligt bra uppföljare!

För övrigt x 5 så funderar jag att investera i en TV. Jag har inte haft TV sen i Februari 2008 och börjar nu bli mobbad på jobbet för det. Plus att jag inte alls har någon koll på vad som händer i världen eller att Maria Montazami gör galet roliga reklamklipp för Ving. Jag har hört att TV-apparaterna är platta nu för tiden?

För övrigt x 6 så skulle det vara roligt att veta vilka som tvingade sej igenom hela det här inlägget. Jag gissar på Martina, Johanna, Mamma, Mormor & Morfar, Maarit, Kim, Lena och Anne. Räck upp handen om du känner dej träffad. Nu – MAT.

peace.

Vi har känt varandra sen vi var 4 år gamla och vuxit upp i samma lilla by. Under tonåren var vi oskiljaktiga och hade en fantasi bortom denna värld som har resulterat i en hel del oförglömliga äventyr. Hon är min äldsta vän och vi har varit med om otroligt mycket tillsammans, bara gudarna vet vad vi har ställt till med genom alla år.

Tillsammans har vi vuxit upp under liknande förhållande som gör att vi än idag läser varandra likt en öppen bok. Det finns en mental kraft mellan oss som hjälper oss att umgås trots bristen på indirekt kontakt. Ibland talar vi inte med varandra på flera månader, men vi vet precis när vi behöver varandra eller bara vill umgås för att få vara en del av sej själv via sin vän.

Ibland tål vi inte varandra och skäms då inte för att hålla oss i skymundan. Men jag vet att vi för all framtid alltid kommer ha varandra att tacka för mycket. Alltifrån glädje, svek, skratt och tårar har vi varit väldigt duktiga på att lära varandra. Vi har tillsammans byggt upp en unik livserfarenhet som vi båda värdesätter högt och för alltid kommer dra stor nytta av. Jag har henne och hennes familj att tacka för en stor del av min fantastiska uppväxt och många betydelsefulla minnen jag bär på.

Idag lever vi helt olika liv, men de grundläggande har vi byggt upp tillsammans. När vi väl ses avslutar vi varandras meningar och skrattar åt hur lika vi är, trots olikheten. I början är det som vanligt lite spänt, rädslan för att vi har blivit för olika känns alltid lika kuslig. Men det kommer aldrig ske. Vi två är en och när vi väl slappnar av hittar vi alltid tillbaka till en obeskrivlig vänskap som aldrig någonsin kommer ta slut. Den känslan är för jävla skön.

Så länge jag kan minnas har hon haft en dröm. En önskan i form av en familj med två välskapta, vackra barn som jag har haft äran att tillsammans med henne fått följa. Om så mestadels på distans, men glädjen är obeskrivlig när jag ser hur lycklig hon är som får leva sin dröm. Med sin fantastiskt vackra familj som ni kan ta del av på bilderna ovan. Inte bara fick jag träffa min äldsta vän under denna roliga fotosession i början på sommaren, vi for omkring i våra gamla hemtrakter och fotade.

Tack fina du.

Här spenderade vi en hel dag och kastade sten i havet. Det var allt vi gjorde i 7 timmar. Underbart!!